Gottleib Klein och Samuel Fries

två av grundarna till Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm
som de presenteras i Nordisk Familjebok - Uggleupplagan i början av 1900-talet. Uppslagsboken är inscannad och OCR-läst i runebergsprojektet, men är inte korrekturläst. I samband med webbpubliceringen här har en del felaktigheter rättats. 
Not: texten på den 'bild' av texten man får i det första momentet av inscanningen är alltid korrekt. Problemen uppstår när sedan den inscannande bildtexten OCR-läses och överförs till en vanlig text som kan redigeras. Där blir nästan alltid en hel del fel som måste korrigeras manuellt.  

Runebergsprojektet: www.lysator.liu.se/runeberg/

förstasidan

 

 

 

sid.(spalt) 235-236
(14:e bandet 1911)

Klein, Gottlieb:
rabbin, f. 18 febr. 1852
i Homonna, komitatet Zemplen, Ungern, studerade
i Eisenstadt, Heidelberg och Berlin, promoverades
till filos. doktor 1875, blef rabbin i Schuttenhofen
(Böhmen) 1876 och Elbing 1878 samt rabbin i Stockholm
1883. 1896 erhöll han professors n. h. o. v. Utom
artiklar i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft" och "Jahrbücher für protestantische
theologie" har han skrifvit Über das buch Judit
(i 8:e Orientalistkongressens förh., 1889), Står
Gamla testamentets moral verkligen på barbarernas
utvecklingsskede?
(1892), Bidrag till Israels
religionshistoria
(1898),
Schem ha-mephorasch (1902), Fader vår (1905), Den
första kristna katekesen
(1908; tysk öfv. 1910),
m. m. K., som är lärjunge till Abraham Geiger och
påverkad af dennes reformatoriska uppfattning
af judendomen, har egnat sig i synnerhet åt
urkristendomens historia i den gammaltestamentliga
och talmudiska judendomens ljus och därvid intagit en
för den kristna religionsutvecklingen sympatisk och
förstående ställning. Ej endast genom sina skrifter,
utan äfven genom många offentliga föreläsningar i
Uppsala (1885-86), Stockholm och annanstädes inom och
utom landet har han haft inflytande långt utanför
sin församling, bl. a. för väckandet af insikten
om nödvändigheten att studera nya testamentet
med hänsyn till den judiska skrifttolkningen på
Jesu tid. K. var medlem i styrelsen för den första
religionsvetenskapliga kongressen i Stockholm 1897.
S. A. F.
www.lysator.liu.se/runeberg/nfbn/0142.html

 

 

sid.(spalt) 1399
(8:e bandet 1908)

Fries, Samuel Andreas: präst, teologisk skriftställare,
f. 15 mars 1867 i Linköping, blef 1886 student
i Uppsala, där han aflade filos, kandidatexamen
1888, blef teol. kandidat 1894 och teol. licentiat
1895, disputerade för teol. doktorsvärdigheten
s. å. och utnämndes 1897 till teol. doktor. Efter
sin prästvigning 1894 anställdes F. till en
början som vice och 1898 som ord. komminister i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm samt utnämndes 1907
till kyrkoherde i Oskars församling därstädes. Tidigt
egnade F. sig åt den moderna bibelforskningen, och
första synliga resultatet däraf var den i Wellhausens
anda skrifna Israels historia (1894), i hvilken
han dock delvis beträdde nya vägar, hvilka han än
noggrannare markerade i doktorsafh. Den israelitiska
kullens centralisation
(1895) och slutförde i
afh. Die Gesetzesschrift des Königs Josia (1903). I
den nytestamentliga evangeliekritiken en anhängare af
den s. k. tvåkällsteorien i den synoptiska frågan, har
F. dock i anslutning till Schweitzer, Delff o. a. i
Det fjärde evangeliet och hebreerevangeliet (1898)
sökt häfda en annan mening om Johannes-evangeliets
ursprung, komposition och trovärdighet än både den,
som omfattas af den äldre exegetiken, och den moderna
i Baurs anda fortsatta kritiken. För den gestaltning
af Jesu lif, som härigenom blir en naturlig följd,
har F. sökt gifva ett uttryck i Jesu lif (1902). Tre
gånger har F. sökt professur vid våra universitet;
detta har gifvit anledning till häftiga strider
om hans vetenskapliga produktion och teologiska
ståndpunkt öfver hufvud, ty han har visat sig vara
starkt påverkad af Ritschl och Harnack. I filosofiskt
hänseende har F. bekänt sig som anhängare af den
Boströmska idealismen och samhällsläran, särskildt
i den riktning G. Björklund (se denne) anvisat
i sina skrifter. I enlighet härmed är F. en varm
anhängare af statskyrkoidén, men kräfver kyrkans
ombildning på starkare demokratisk bas och den
obligatoriska religionsundervisningens omdaning i
religionshistorisk riktning. F. blef starkt påverkad
af F. Fehr, har skildrat honom i Fredrik Fehr,
hans verksamhet och betydelse som teolog
(1896) och
fortsatt hans skriftserie "I religiösa och kyrkliga
frågor". I "Aftonbladet" och "Sv. Dagbladet" har han
ofta yttrat sig i på dagordningen stående religiösa
och kyrkopolitiska frågor och verkat som religiös
litteraturkritiker. F. har deltagit i åstadkommandet
af religionsvetenskapliga kongressen i Stockholm
(1897) och har stiftat Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm (1906).
www.lysator.liu.se/runeberg/nfbh/0754.html

 

förstasidan

[18.1.2004]